Det är tidig eftermiddag och jag är på väg mot skissernas musum. Skissernas museum är ett museum som ställer ut modeller och skisser av offentlig konst.

Längst inne finns det en så kallad skaparverkstad och här ska det byggas ett sagolandskap i dag.

Det hela går ut på att några barn har fått i uppgift att välja ut sin favoritbok. Ur boken ska de sedan välja ut ett föremål eller en karaktär som de ssedan ska återskapa med hjälp av skumgummi, färg, glitter, piprensare, knappar, papper m.m.

Allting sätts sedan ut i ett, än så länge, ganska tomt ”sagolandskap”.(se landskapet innan)

Barnen i fråga går i klass 4-6 på en skola en bit utanför Lund. Det går inga andra elever på skolan och när de börjar högstadiet kommer de att gå på Lerbäcksskolan. Alla är väldigt kreativa och när jag går därifrån har lanskapet utökats med en blå drake, en tomte, en gameboy, en häxa, en segelbåt och mycket mer. (se landskapet efter)

Tanken är att landskapet, under veckan, ska fyllas på mer och mer.av olika skolklasser. Det hela ska sedan avslutas med en utställning för barnen och deras föräldrar.

Allt detta är ett samarbete mellan LitteraLund och Skissernas museum och är en del av LitteraLunds skolprogram.

Det härvarverkligen något jag skulle älskat att göra när jag gick i fyran.

 

Kajsa Cederberg, Maria Montessoriskolan

 I ett rum längst in på Wickmanska gården står Therese Granwald och väntar. Therese jobbar vanligen på författarskolan och utöver det så är hon även barnboksförfattare och låtskrivare.

Idag ska hon hålla en skrivarkurs för skolelever under LitteraLundveckan.  Vi deltog i somras i en skrivarkurs som hon höll i, så för oss var det ett kärt återseende. Nu strömmar barnen från Rudolf Steinerskolan, klass 6 in och tar plats vid borden. Therese ger dem ett varmt välkomnande och sedan går de direkt på skrivarövningarna. Den första uppgiften blir en miljöbeskrivning. Man ska beskriva en plats där någonting har hänt. Det kan vara vadsomhelst, något roligt eller något läskigt. Man ska beskriva lukter, ljud, saker på platsen och omgivningen. Enda kravet är att platsen ska vara helt folktom. Alla elever är fyllda av inspiration och börjar skriva direkt. Det blir helt tyst i lokalen när alla koncentrerar sig. De får ungefär tre minuter på sig att producera miljöbeskrivningen. När alla är klara är det dags för uppläsning för de som vill och vi blev mycket imponerade av deras nya dikter.

 

 

Uppgift nummer två var att beskriva en hjälte, i punktform. Saker som ska vara med var:

Egenskaper

Styrkor

Svagheter

Drömmar

Hemligheter

 

Det var bara att låta fantasin flöda.

Senare kom vi till en uppgift där de två första uppgifterna vävdes ihop. Man skulle arbeta två och två och så skulle man ta en av miljöbeskrivningarna och placera in sina två hjältar där. Historien skulle börja med att hjältarna satt fast i något till exempel i ett träd eller på ett tåg. Texten skulle bestå av endast dialoger och paren fick inte prata med varandra medan de skrev utan bara skicka pappret mellan sig och skriva varannan mening. De flesta texterna blev väldigt roliga och medan gruppen arbetade hördes mycket skratt.

 

 

/Saga o Linnea MM-skolan

När vi kommer in i den fullsatta teatern är Bali Rai redan igång och föreläser. Han håller på att berätta om hur han bygger upp sina karaktärer. Han säger att allt han gör är inspirerat av verkliga människor, händelser och miljöer. Hans berättelser utspelar sig ofta i Leicester där han är uppväxt. Karaktärer och namn till karaktärer tar han gärna från sin stora släkt.

Har du använt någon person i flera böcker? frågar en tjej från publiken. Bali skrattar och förklarar att hans farbrors karaktär används så fort han behöver en elak karaktär.

Han är en rasist, en homofob, ”a selfish arse”. Jag hatar honom men jag är väldigt fascinerad av honom ändå. Han kan inte engelska så jag kan skriva vad jag vill om honom i mina böcker, säger Bali.

 Han berättar också att i England är det åldersgräns på många böcker. Många debatter pågår om vad ungdomar borde och inte borde läsa. Han frågar publiken om det finns något som de inte klarar av att läsa eller se på TV. Pukliken, som består mestadels av gymnasieelever, är alla överens om att allting går bra att läsa.  Yeah, that’s what I love about Sweden, säger han med sin brittiska accent. Han förklarar att litteratur borde framkalla känslor! En bok ska få folk att tänka, gråta, skratta eller bli arga. Om man inte känner något när man läser, anser Bali att den boken inte är något att ha.

Han berättar om sin bok The Angel Collector som fick ganska mycket negativ kritik av vuxna när den kom ut eftersom den handlar om en galen seriemördare,men alla ungdomar tyckte väldigt mycket om den. Seriemördaren i boken är inspirerad av min gamla engelsklärare, säger Bali och ler.

Vi tyckte att Bali Rais föreläsning var väldigt rolig och givande. Han lät publiken delta och ställa så mycket frågor de ville och gav bra frågeställningar.

 

Kajsa o Saga, MM skolan 9

 

 Vi träffade serietecknaren och författaren Johan Unenge, som bland annat har skrivit och illustrerat ” Eva & Adam ” , ” Livet enigt Rosa ” och ”Bert”. Han var rolig att lyssnare och berättar att han alltid har velat bli serietecknare, precis som hela hans familj. Hans föräldrar, syskon, fru och hans svärmor är tecknare.  På en kompis fest träffade han Måns Garthon som han jobbat med sedan dess. Johan ritade och Måns skrev och kom på berättelserna.

Den första serien de gjorde hette ” Agent Annorlunda ” som var en kopia av Björn Borg, och den onda gubben ”Krönium ”. Den blev sådär, en de fick ändå besöka en massa olika skolor. Genom att besöka skolor fick de inspiration att skriva ”Eva & Adam”. Den handlar om helt vanliga personer, och det var det som var så speciellt med den.

”Livet enligt Rosa” kom efter Eva och Adam. Den handlar om en helt vanlig tjej som inte kan spela gitarr, men hon gör det i alla fall. Hennes bästa kompis är kär i henne, men det vet hon inte om. Han heter Ville och han vill vara mer än vän, men det vågar han inte säga till Rosa.

Johan tycker att det är det värsta som kan hända någon, att man e bäst kompis med den man är kär i.

Ett bra skrivartips från Johan är att skriva en rolig bok samtidigt som man skriver en lite mer allvarlig bok. Favoritboken av de böcker han själv skrivit är den som heter ”Josefin och Villa Ulla”. Den är inspirerad av Johans dotter och hennes bästa kompis. Johan berättar om när de leker detektiver och springer runt och skriver ner saker som t.ex.:

Sparvhöksvägen 14: oklippt gräs, kan betyda att det ligger en döing där inne.

Eller

Sparvhöksvägen 18: konstigt efternamn, utomjording?

 

Johan berättar också om pinsamheter från sin barndom, som tex. När han gillade en tjej som var två år äldre, och brukade stå i matkön och lukta på hennes hår, men till slut tyckte han att det blev lite skumt, så han gick och köpte en flaska av hennes shampoo som han satt och luktade på hemma istället.

Johan och Måns har skrivit en barnbok som heter ”Hotell Knorren” och den ska bli nästa års julkalender.

Folk säger att man kanske måste vänta på inspiration, Johan säger att det är bullshit och att man ska bara skriva ner det första man tänker på. Johan ritar en efterönskad bild av Bert, och sedan säger vi tack och går.

 

Penellope och Beata MM-skolan i Lund

På väg! 10 minuters 360-graderssightseeing innan det var dags för anslutande tåg till Hamar.



Första dagen av skrivarverkstaden. Det var pang på och full fart med övning efter övning redan från första minuten. Poeten Arne Hugo Stöland lockar fram kreativiteten. Till vänster om honom sitter Emelie.



Saga och Sigrid - koncentrerat skapande



Linnea till höger och våra danska vänner till vänster.



"Mackepacke" Från vänster: Linnea, Sigrid, Emelie och Saga



På tur ut till Domkyrkoudden. Både Mjösa och fötter frusna på den här bilden.



Ruinerna från domkyrkan som svenskarna brände ner. Efter arkitekttävling byggdes denna kontrastfulla glaskonstruktion runt om. Byggnaden används som kyrka så vill du gifta dig här är det bara att boka en tid! Konserterna här lär vara fantastiska - ackustiken är enastående!



Inuti kyrkan



Det var här inne vi höll till i vår Poesmie



På skolbesök på Ajers ungdomsskole - vi kände oss mycket varmt välkomna!



Ajers ungdomsskole - mycket fin är vårt utlåtande!



Postern för det hele! Här står om alla event som arrangerades under poesifestivalen.



Vår Emelie och Nanna från Viborg blir intervjuade av norsk radio (NRK) :)



Textrespons över nationsgränserna



På Sea Side ungdomsgård. Skönt att få vila de små grå lite... Från vänster: Pernille, Sara, Aurora, Linnea och Saga



Det var high life på Sea Side. Bra sätt att lära känna varandra lite bättre. Fin utsikt över Mjösa får man nog också påstå! :) Sigrid och Espen vid pingpongbordet, Emelie mfl i bakgrunden.



Multitalanger: Espen, Saga och Linnea



Te-mys och renskrivning i "bloggsoffan" på Pensjonat Seiersted.  Från vänster: Linnea, Sigrid, Pernille, Saga och Emelie



Journalisten kom och tog dem på bar gärning! Se bild nedan av fotograferad artikel.



Här är artikeln från lördagens avis. Evenemanget som artikeln till höger skriver om var vi också på. Kommer bilder nedan.



Hamar rådhus - skyltar med alla Vänskapsstäderna. Lund 581 km.



VIP-lunch på rådhuset. Från vänster: knappt synlig bakom Tommy från Viborg står Hamars skolchef, sen har vi Hamars Rådmann, bredvid honom en av våra fantastiska värdar Berit, därefter Hamars kulturchef och längst till höger har vi Gitte - också från Viborg.



Lunch in action



Ingen Norgedokumentation är komplett utan lusekoftor



Fint författarbesök i vår workshop! På bilden ser vi Claes Andersson (fi), Marianne Larsen (dk) och Einar Már Gudmundsson (is)



Tvärs över rummet ser vi även Staffan Söderblom från vårt kära hemland



Poet och även konferencier för lördagens föreställning Knut Ödegård. Bredvid honom sitter Linnea, Sigrid och Saga.



Fin middag på Sagbladsfabrikken tillsammans med poeterna och andra viktiga personligheter på och kring poesifestivalen. Här sitter Linnea och samspråkar med kulturchefen. Till vänster har vi vår en till av våra fantastiska värdar Anne Jacobsen. Det var hon som stod och viftade med svenska flaggan när vi anlände till Hamar!



Emelie förklarar både ett och annat för Staffan Söderblom.



Pernille, Sigrid och Claes Andersson



Staffan håller tack-för-maten-tal



Einar Már Gudmundsson reciterar dikt - på isländska. Mäktigt.



Sen var det dags för jazz. Och det svängde!


 

Och poesi! Här: Staffan Söderblom



Claes Andersson



Knut Faldbakken var konferencier



Och Claes gav ett extranummer som den jazzpianist han också är.



Linnea fick Claes bok!



Med hälsning och allt! :)



Lördag. Möte med producenten Hillevi inför kvällens stora föreställning.




Övning på scenen.



Hem till pensionatet för att få lite vila innan kvällens föreställning. Detta blev dock bilden som sen urartade till fullskaligt snöbollskrig :)



Som sagt...



Alla hade sitt sätt att hitta fokus innan det var dags att gå upp på scen. Här Saga :)



En aning nervösa... Att testa olika poser hjälpte lite.  Åsa, Emelie, Linnea, Sigrid.



Salen börjar fyllas upp



Först ut var Paal-Helge Haugen. Det är han som döljer sig bakom den långa snedluggen.



Först ut av de våra var Helene, Saga, Oda och Pernille



Sen var det dags för Marianne Larsen



Sigrid, Sara och Connie



Einar Már Gudmundsson



Ida-Maria, Emelie, Nanna



Einar Ökland



Linnea, Espen, Ann-Sofie, Aurora



Avslutande middag på teatern. Sorgligt att behöva säga hejdå till alla :(



Linnea och Einar Már Gudmundsson



Hemfärd från Hamar Station. Trötta men glada!


Tack Hamar och alla inblandade för en fantastisk upplevelse!!!

Många varma hälsningar,

Emelie, Saga, Linnea, Sigrid och Åsa

Det här är tredje inlägget - se till att läsa dem i ordning! :) Foton kommer att läggas upp som ett separat inlägg de närmsta dagarna eftersom det varit lite klurigt att få dem kopplade till de här inläggen.

Nu har vi lämnat både Hamar och Oslo (eller som Ingvar skulle sagt "staden med det rykande kattdjuret") bakom oss och är på väg mot Göteborg för att där ansluta till vår kära hemstad Lund. Utanför kupéfönsterna faller snön ner och landskapet ser ut som ett julkort från förr.

Vi har tyvärr inte kunnat blogga så mycket som vi velat eftersom både datorer och Internetanslutningar krånglat lite för mycket för vår smak och tiden varit alltför knapp. Vi ber om ursäkt för detta, men kompenserar nu med en slutlig sammanfattning av våra sista upplevelser i samband med Poesmien.

Igår var det den stoooora kvällen. Det var stor teater, mycket folk samt litterära storheter som skulle läsa sina dikter. Seniorpoeter och juniorpoeter, som arrangörerna kallade oss, var blandade. Nervositeten innan föreställningen var påtaglig bland oss juniorer och vi tömde hela vårt register av avslappningsövningar och peppningsvokabulär.

Men allt gick kjempegrejt! Vi drog ner stora applåder och det som kändes bäst var att seniorpoeterna satt på första raden och såg uppriktigt intresserade ut när vi läste upp :). Efteråt fick vi lovord från alla möjliga håll! Och fina t-shirts som minne från festivalen. Även Åsa fick en - hon blev "svaert förnöjd" som det heter här.

Som avslutning på hela arrangemanget fick vi äta en sista måltid med våra nyfunna vänner norskarna, danskarna och poeterna i VIP-delen av teatern. Det hölls tal och tackades hit och dit. Mycket sorgligt att behöva lämna alla nu när vi lärt känna varandra så bra :(.  Men mailadresser är utbytta och vi kommer att hålla kontakten! Lärarna och arrangörerna har dessutom ingått en pakt så att vi ska kunna hålla liv i det samarbete som vi nu startat. De vill värna om förståelsen mellan de olika nordiska språken och öppna poesins dörrar och kallar sig lite blygsamt för den "Nordiska Poesikommittén"...

Det var lite svårt att somna efter allt vi upplevt (övertrötthet är ett ord som passar väl in här) och dessutom hade vi inte hunnit packa allt så det blev lite för lite nattsömn igår. Än värre är att pensionatet de senaste dagarna bebotts av snarkterrorister så det har varit lite sisådär med sömnkvaliteten. Vi ber alla lärare om ursäkt på förhand för att vi kanske kan vara lite trötta på måndag ;)

Som avslutning vill vi säga att det här har varit en otroligt rolig och lärorik resa! Den viktigaste summeringen följer här:

Antal snökrig: 3 st

Antal poeter som Linnea fått böcker av: 1 st

Antal poeter som Linnea konverserat med på tåget Hamar-Oslo: 1st

Antal mailadresser som Linnea fått av poeter: 3 st

Antal tidningsartiklar vi varit med i: 3 st

Antal radiointervjuer Emelie varit med i: 1 st

Antal gånger Saga tror att hon tappat bort något men sedan hittat det igen: 3 ggr

Antal gånger som Sigrid inte blivit blöt om fötterna för att hon har haft förnuftiga skor på sig: ALLA

Antal gånger Åsa varit stolt över sina elever: massvis!

Tack och hej från oss!

Saga, Linnea, Emelie, Sigrid och Åsa

Torsdag, fredag och halva lördag. Programmet är så fullspäckat så vi hinner inte med så mycket bloggande tyvärr :(. Så här kommer en sammanfattning:

Torsdagen började halv tio med fler skrivövningar på Hamar teater. Sedan korrekturläsning, då vi parades ihop två och två med någon från något av de andra nordiska länderna. Lite konstigt kändes det att läsa upp råmaterialtexter för någon man knappt kände men feedbacken blev bra och snart hade vi fått flera nya vänner.

När vi skrivit och skrivit hela förmiddagen beställdes stortaxi och vi åkte till Ajers ungdomsskole för att äta lunsj (norsk stavning ÄR rolig). Vi fick baguette till lunch (i Norge får man ingen skolmat utan man tar med sig mackor hemifrån - "matpakke" som det kallas, eller "mackepacke" som vi döpt om det till). Där blev vi mål för alla elevernas blickar som var nyfikna på hur svenskar kunde se ut. Vi fick sno ihop en improviserad presentation om Lund inför alla 9:or (i Norge har man 10 klasser så deras 9:or är lika gamla som vi). Skolan var väldigt ny och modern med väggar av glas och luftiga korridorer, projektorer och konferenssalar. I cykelställen, istället för cyklar, stod det sparkstöttingar - norrmän åker spark till skolan :)

Senare på kvällen fick vi pizza på Hamars ungdomshus, Sea Side. Där fick vi mer kontakt med de andra, dvs. norrmännen och danskarna. Sea Side erbjöd allt från ping pong och biljardbord till datorer och norsk dödsmetall live. Norge slog Sverige i fotbollsspel och danskarna fick sig en omgång snöbollar.

Väl hemma på pensionatet fortsatte skrivarverkstan i den s.k. bloggsoffan och vi jobbade sent in på kvällen. Sedan blev det pyjamasprat i soffan till klockan alldeles för sent (exakt klockslag har Åsa censurerat...).

Dagens norska ord: minnepinne = USB-minne

                                                                 *****

På fredagen började programmet på Hamar teater klockan nio. Vi arbetade klart med våra texter och sammanställde sedan en antologi. Det underlättar att få se alla texterna i skrift eftersom det inte är helt att förstå vad alla läser upp alltid...

Detta var dagen då alla kändisarna började trilla in! Först var det lunch i Hamars rådhus med alla viktiga kommunmänniskor. Det var Rådmann (= ca. borgmästare), skolchef och kulturchef. Sen på eftermiddagen kom fyra författare och besökte oss: Det var finlandssvenske Claes Andersson, Einar Már Gudmundsson från Island, Marianne Larsen från Danmark och Staffan Söderblom från Sverige. De berättade om sina författarskap och vi behandlade allt från skrivkramp till vilka teman de bygger sina texter på. Vi fick ställa frågor och de gav oss en massa kloka råd. Det blev ett mycket spännande och givande samtal! Det bästa var att de också verkade tycka det var kul.

Senare på kvällen var det dags att äta middag med författarna. Finklädda upp till tänderna åkte vi drosje ner till Sagbladsfabrikken. Där bjöds det bl a på lyxbuffé, tack-för-maten-tal och spontan diktuppläsning på isländska. Vi fick också anledning till att fundera över "vad pratar man egentligen om" och "vill vi egentligen någon gång gå på nobelfesten"... Staffan Söderblom höll ett mycket fint tal om att poesifestivaler finns det ju överallt, men att det var det fantastiska mötet med ungdomarna som gjorde den här till speciell och höjde den till en ny nivå. Vi blev stolta! :)

För dem som ville stanna efter middagen så bjöds det på jazz och lyrik på ovanvåningen. Detta var startskottet för den officiella Poesifestivalen. Jazzbandet var helt fantastiskt, med en sångerska från New Orleans som sjöng så golvet vibrerade. Knut Faldbakken (känd norsk deckarförfattare) var konferencier och Claes Andersson, Gro Dahle (Norge), Staffan Söderblom och Eldrid Lunden (Norge) läste dikter. Efteråt gick vi runt bland författarna och bondade lite mer :). Linnea fick till och med Claes Anderssons bok som han läst ur på scenen - signerad och dedikerad! Han verkar vara en kjempegöy man - smart, rolig, politiskt engagerad (varit presidentkandidat i Finland!) och så gick han dessutom upp på scenen och rev av en jazzlåt på pianot som extra slutnummer.

Idag, lördag, har mycket av tiden gått åt till att förbereda oss inför kvällens föreställning. Vi har jobbat tillsammans med producenten och fått öva på scenen. Det börjar bli hyfsat nervöst! This is it! Det är nu vi ska upp till bevis... De "stora" som ska läsa idag är Paal-Helge Haugen (Norge), Marianne Larsen, Einar Mar Gudmundsson, Einar Ökland. Och så vi :). Lars Saabye Christensen från Norge skulle också varit med, men han har gått och blivit sjuk.

Håll tummarna för oss!

Just det, antal hitintills sedda luseplagg: massa! Vi trodde det var en myt - men icke!

Många varma hälsningar,

Sigrid, Saga, Linnea, Emelie och Åsa

Efter tio timmar, tre tåg och en tappad kamera så kom vi æntligen fram till Hamar dær vi møttes av en svensk flagga och en meter snø! Vi blev installerade på Pensionat Seiersted, ett gulligt stælle med gullig personal, originalinredning från 50-talet + trådløst nætverk :)

En god natts sømn senare steg vi upp och åt lax och brunost till frukost. Sen bar det av førbi bandyplan och ner till Hamar teater dær det var dags før kreativt skapande i Poesiverkstaden, den sk Poesmien (smie = smedja). Vår ledare och inspiratør under dessa fyra dagar som vi vistas hær ær poeten Arne Hugo från Trondheim. Vår grupp består av oss fyra glada lundensare samt lærare + tre danskar från Viborg + sju inhemska Hamarianer. 

Under dagens lopp hann vi med att skriva sex vitt skilda texter. Vi har utgått från allt från vardagliga ord, till egenbildade ord, till vildsinta spekulationer, till att tænka som en schaman, till barnrim och ramsor. Vi fick æven kænna på hur det kænns att læsa upp personligt råmaterial infør mænniskor man inte riktigt kænner, lite motigt men vi børjar vænja oss. En del lustiga språkførbistringar uppstod också under dagen, men vi har definitvit utøkat vårt nordiska ordførråd. Rart betyder inte gulligt, utan konstigt/knæppt... Just det, vi såg en affisch om oss i byns bokaffær och vår poesiupplæsning som vi ska gøra på lørdag aften - vi kostar 100 (norska!) kr att titta på :)
 
Psykisk utmattning måste matchas med fysisk. Så det bar av på tur. Hamar ligger vid Norges størsta insjø Mjøsa och erbjuder en fin promenad længs vattnet. Som kuriosa kan næmnas att hær finns værldens ældsta ångbåt samt en klockfyr. Turen bar av till Hamars gamla, av oss svenskar nerbrænda, medeltida borg och domkyrka. Inte mycket mer æn ruiner finns att beskåda idag. Oops... Men som en vænlig gest och førsøk till førsoning från normænnens sida så bjøds vi på både god gryta och trevlig rundvandring.

Nu ær vi tillbaka på hotellet och førsøker værma våra frusna tår med filtar, te och brownies. I skrivande stund har vi återfunnit den førlorade kameran - jippidido!

Øvrig viktig information:

- Vid lunchtid kunde fyra svenska bambi på is beskådas med glass i hand halkandes ner før Hamars gator.
- Røda sparkstøttingar ær inne i Hamar.
- Bokrea i Norge kallas Mammut salg
- Kiosken på stora torget sæljer inte slush puppy vintertid
- 1 liten pytteliten kaffe kostar 17 norska kronor

Sammanstællning av antal hitintills skådade luseplagg:
Lusekoftor: 2 st
Lusemøssor: 5 st
Lusehalsdukar: 0 st

Nytt inlægg imorgon!

Godnatt från Litteralundgænget
Linnea, Emelie, Saga, Sigrid och Åsa

Ps: Ta en titt på våra fina bilder!

Det var nära att det inte blev någon Persepolis för bloggredaktionen. Ingen hade nämligen tänkt på att reservera en biljett för oss. Men det löste sig snart och jag kunde ta plats i den fulla salongen. Detta var nog det populäraste arrangemang jag varit på under hela LitteraLund, de var tvungna att visa bort ett flertal besökare vid dörren eftersom platserna inte räckte till på långa vägar.

 

Filmen är en nästan expressionistisk svart-vit självbiografi, som visar en flickas, Marjane Satrapi, liv i revolutionens Iran. Hon växer upp vid tiden för shahens störtande, genomlever det påföljande tumultet när Ruhollah Khomeini tar makten och får uppleva utanförskap i Europa. Men i alla denna storpolitik finns också en familjs kamp för överlevnad och sina egna ideal, och en ung kvinnas kamp för personligt uttryck trots slöja. Även åskådliggörandet av puberteten var mycket träffande, och mina tre väninnor som såg filmen samtidigt som jag, instämde enhälligt i att beskrivningen var mycket träffande.

 

Persepolis har en mängd intressanta karaktärer, men den jag tar med mig i mina tankar är nog Marjanes mormor. En kvinna som är lika stolt som hon är pragmatisk. Hon lär sin dotterdotter att hon inte skall skämmas för vem hon är. Flera citat flödar från denna kvinna som lägger jasminblommor i sin bh för att lukta gott. Det som kanske var det viktigaste får nog vara: ”Behåll din värdighet och var sann mot dig själv.”

 

Persepolis är en underbar film som jag inte nog kan rekommendera. Den har vunnit ett flertal prestigefulla priser (IMDb 8/10, RT 96%), och jag kan inte nog instämma. För mig blir dess huvudsakliga budskap att även om idealisterna ofta startar revolutioner, så är det sällan de som vinner dem. Men många andra tankar ventileras också. Ur dessa vill jag framför allt framhålla att flickor är flickor oavsett om de har slöja eller inte; att män ofta är korkade, speciellt om de har en religiös snuttefilt; och trots krig och elände är tonåringar alltid tonåringar.

Sara Hansson och Nanna Johansson håller i en serietecknarworkshop.

Det är eftermiddag på Wickmanska. Solen står på och mitt te tar otroligt lång tid att koka upp. Samtidigt kommer en ung tjej ut i lokalen och upplyser om att ”Våga skapa serier” föredraget sätter igång ganska direkt. Mitt te är inte färdigt och jag måste på toaletten. En smärre panik bubblar upp och med snabba steg rör jag mig tillsist in till Wickmanskas innersta gömma där Liv Strömquist ska prata om serieskapandet. När jag sätter mig på en stol i hörnet har samma unga tjej som upplyste om att föredraget började börjat prata själv. Och det tar mig ett par minuter av antecknande innan jag plötsligt uppfattar att: ”Det där är inte Liv Strömquist”. Efter en stunds chock lugnar jag mig och lyssnar, än mer uppmärksamt på vad Sara Hansson berättar.

Sara Hansson går andra året på serieskolan i Malmö och har ritat och skrivit i ett par år. Hon berörde mycket om det självständiga skapandet, eftersom hon kom från en bakgrund där hon mest har fått sitta och skapa sina serier helt ensam.
Hon pratar dessutom väldigt mycket om det fria skapandet som råder inom serievärlden, att de regler som månne funnits, kan man utan problem slå hål på och låta kreativiteten regera helt och hållet. Hon manade väldigt mycket på friheten att skapa och visa det man skapat, att visst, alla har prestationsångest, men oftast finns det inte mycket belägg för det. Visa dig!
Vidare talades det en del om seriebranschen, om hur mansdominerad den faktiskt är, nästan alla redaktörer är t.ex. män. Men många feministiska rörelser och inte minst röster finns inom serievärlden och en våg är på gång. Under senare tid, berättar Sara, har serieskapandet fått ett rejält uppsving och kanske är det en ny guldålder på g. Med nya banbrytande idéer.

För alla er som är sugna på att teckna och skriva rekommenderar Sara varmt serieskolan i Malmö, för ett stort utbyte och en kreativ miljö.

Till sist: Saras tips på hur man skapar en serie:

1.Ha alltid med ett skissblock! Kladda ner en idé, ganska direkt nr du fått en. Spelar ingen roll om det är en manus idé eller bild idé. Det märker man själv vad man först kommer på.

2. Skissa sedan ner hela idén, lite mer detaljerat. Testa, lägg till och ta bort.

3. Gör ett original på stort papper.

Och hennes främsta och största tips till att fortsätta skapa:
Tycker du det är kul? Gör det!

Jag säger bara: Word up!
//Erik Bergsten

Efter att ha spenderat en stor del av veckan på LitteraLunds olika evenemang, har jag kunnat bli varse ett fenomen. Detta har ofta axellång page, plastbågar till glasögonen och kläder från Gudrun Sjödén. Vanligen kallas hon kulturtant av de icke-initierade och hennes framför alla syssla i livet förefaller vara att besöka alla kulturevenemang inom rimliga avstånd för färd med cykel, eller i värsta fall tåg.

Frågan man genast ställer sig vid upptäckten av denna kulturella könsfördelning är: var är alla kulturgubbar? Finns han över huvudtaget? Jag tror alla som tagit sig tiden att faktiskt titta runt i salarna för föredragen under LitteraLund kommit till samma konklusion. Finns där en man på tjugo kvinnor är det ovanligt många.

Min fråga till kulturmänniskor i allmänhet, och kanske tanterna i synnerhet, är varför det är såhär. Är män inte intresserade av kultur? Håller ni damer männen ute genom hemliga sammanslutningar och överenskommelser, eller är det bara bristen på kommentatorer och tidtagarur som är orsaken?

Trots allt är det en jämställdhetsfråga. Nittio procent kvinnor gör det inte extra mycket jämställt trots allt… Därför uppmanar jag nu alla er fantastiska kulturtanter: till nästa LitteraLund, ta med åtminstone en kulturgubbe var, eller i värsta fall dela på en med din väninna. Ni kan ju alltid ge honom ett tidtagarur att hålla i handen…

Tobias Vemmenby

Lilla teatern är ganska folktom efter prisutdelningen av Litteralunds skrivartävling.
Nästa punkt på programmet är Mårten Sandén och Magnus Nordin som ska tala om skräck. Och i det ganska minimala tumultet som råder haffar jag de båda författarna för att växla några ord om deras fem bästa tips på ”Hur man skriver skräck”. Detta innan jag själv ska springa upp på scenen för att introducera de båda författarna.
När jag frågar efter deras främsta tips tvekar båda två en stund men kommer ganska snabbt på ett flertal råd som de båda är rörande överens om.

Magnus Nordin och Mårten Sandéns bästa tips om ”Att skriva skräck”

•     Visa inte för mycket av monstret. Ovisshet är alltid mer skrämmande än att visa monstrets 45 armar och gigantiska kropp. Om det nu handlar om sådan skräck. Exempel är ”Alien”.

•     Var noga med att skapa en huvudkaraktär som läsaren kan sympatisera med. Skräck kommer oftast från hot och hotet blir mer skrämmande om det händer någon man sympatiserar med.

•     Vagga in folk i en falsk trygghet. Det får gärna anas att något ändå inte står rätt till. Att låta något onormalt hända i en helt normal och vanlig miljö skapar ofta de bästa skräckeffekterna.

•     Dra ner tempot och skriv kortare och rappare meningar när det är något som är på gång. Det håller intresset uppe och sätter läsaren på helspänn. Låt läsaren bli mer deltagande när du vill skrämma dem ordentligt.

•     Var inte förutsägbar. Där det antas hända någonting, låt inget hända, och vice versa. Lek med uppfattningsförmågan hos läsaren. Överraska. Kolla på filmen ”The Shining”

De båda Augustprisnominerade författarna förde ett långt samtal som rörde nästan alla möjliga skrymslen och vrår av skräck. Mycket intressant och inte minst underhållande!

//Erik Bergsten

Efter en kort väntan och en kort och ganska intetsägande inledning av en okänd kvinna, vankar en 90 år gammal Lennart Hellsing upp på podiet och sätter sig ner.
Gubben fyller 90 år i vår och det första han gör är att gripa tag om ett vinglas och ta sig en rejäl klunk. Stämningen i stora salen är uppsluppen.
Lennart Hellsing är förvisso gammal i mångt och mycket, men berättarglädjen och hans klara intellekt lyser skarpt igenom.

Lennart Hellsing är en av de absolut mest folkkära barnboksförfattarna i vår tid. Hans historier och hans lekfulla rim och ramsor underhåller yngre barn, barnsliga tonåringar och unga vuxna. Än till denna dag.
Ett samtal mellan Hellsing och ordförande för barnboksinstitutet pågår i närmare en timme där det berättas anekdoter från hans rika författarliv. Men det kommer många filosofiska tankar, som jag, som själv skriver, nästan direkt börjar se som något av ledord.
T.ex. ”Det här med gurkor, är det verkligen trovärdigt?” (Efter allsång av Krakel Spektakel samt Här Dansar Herr Gurka)
”Det är inte historien som ska vara trovärdig, det är författaren”
El. ”Hellre frågas jag varför man inte rest en staty av en. Än att frågas, varför i helsike någon har rest en staty av en”

Under hela seminariet sitter Hellsing, till moderatorns nöje, och läppjar på sitt vita vin. Och vid ett tillfälle berättas det att han fortfarande är den eviga festprinsen. Att det jämt är den gamle 90-årige reliken som går sist från en fest. Lennart skrattar och säger glatt: ”Har man en snygg rock och ett gott humör, då klarar man sig hur långt som helst”
Och de orden tycker jag genomsyrar hela min upplevelse av Lennart Hellsing. Gubben läppjar vin som en äkta livsnjutare och ett mer uppenbart svar på frågan ”Längtar du någonsin tillbaka”, har jag nog aldrig fått.
”Nej!”
Må han leva länge till!
//Erik Bergsten