- Louise Halvardsson berättar om hur hon kom att skriva sin semi-biografi ’Punkindustriell hårdrockare med attityd.’
Titeln på boken är en titel som Louise gav sig själv i ett försök att komma ifrån det binära rankingsystemet i akademiska Nässjö som är baserat på Cool, Snygg/töntig, ful.
Louise hade även den veckorevyn-inducerade dåliga självbilden som alla västerländska kvinnor åtminstone kommer i kontakt med under sin uppväxt om inte tidigare.
Louise började skriva skönlitterärt när hennes dagbok tog slut och hon var tvungen att använda kollegieblock som inte har samma krav på sanning. Nu har hon en utgiven bok.
När man lyssnar på Louise så känns författande som en sport, hon har tränat länge för att bli bra på det och hon värmer upp innan hon skriver, så att hon inte sträcker sitt litterära geni.
Detta gör hon genom att skriva en massa pladder innan hon börjar med sitt faktiska skrivande, hon närmar sig sin föreläsning på liknande sätt och joggar lite på stället innan majoriteten av publiken dyker upp; en vilsen flock spykister som hade blivit vallade till fel venue, och när hon går igång så hade hon lika gärna kunna leda ett aerobicspass samtidigt utan större förändringar. I nuläget är det dock enbart dövtolkens rörelser som hon påverkar. Nu har jag inte läst hennes bok men om den är lika energetisk som antyds så skulle jag rekommendera att varva ner med lite slöare läsning efteråt om man inte vill riskera mental träningsvärk. Utanför Nässjö så är Louise Halvardsson stentuff!