Efter en kort väntan och en kort och ganska intetsägande inledning av en okänd kvinna, vankar en 90 år gammal Lennart Hellsing upp på podiet och sätter sig ner.
Gubben fyller 90 år i vår och det första han gör är att gripa tag om ett vinglas och ta sig en rejäl klunk. Stämningen i stora salen är uppsluppen.
Lennart Hellsing är förvisso gammal i mångt och mycket, men berättarglädjen och hans klara intellekt lyser skarpt igenom.

Lennart Hellsing är en av de absolut mest folkkära barnboksförfattarna i vår tid. Hans historier och hans lekfulla rim och ramsor underhåller yngre barn, barnsliga tonåringar och unga vuxna. Än till denna dag.
Ett samtal mellan Hellsing och ordförande för barnboksinstitutet pågår i närmare en timme där det berättas anekdoter från hans rika författarliv. Men det kommer många filosofiska tankar, som jag, som själv skriver, nästan direkt börjar se som något av ledord.
T.ex. ”Det här med gurkor, är det verkligen trovärdigt?” (Efter allsång av Krakel Spektakel samt Här Dansar Herr Gurka)
”Det är inte historien som ska vara trovärdig, det är författaren”
El. ”Hellre frågas jag varför man inte rest en staty av en. Än att frågas, varför i helsike någon har rest en staty av en”

Under hela seminariet sitter Hellsing, till moderatorns nöje, och läppjar på sitt vita vin. Och vid ett tillfälle berättas det att han fortfarande är den eviga festprinsen. Att det jämt är den gamle 90-årige reliken som går sist från en fest. Lennart skrattar och säger glatt: ”Har man en snygg rock och ett gott humör, då klarar man sig hur långt som helst”
Och de orden tycker jag genomsyrar hela min upplevelse av Lennart Hellsing. Gubben läppjar vin som en äkta livsnjutare och ett mer uppenbart svar på frågan ”Längtar du någonsin tillbaka”, har jag nog aldrig fått.
”Nej!”
Må han leva länge till!
//Erik Bergsten